Resa

Staffan ska ut och jobba på båtar. Det händer ungefär en gång per år, så det är tur att han inte är borta från familjen så mycket. Det är också tur att jag kan ofta följa med, om vi bara har barnvakt. Fantastiska morföräldrar ställer denna gången upp och vi ska långt bort...

De är alla P&O båtar och de är väldigt lika storleksmässigt. Den första båten som vi ska åka på från Wellington, Nya Zeeland till Sydney, Australien är Pacific Pearl, som är

247 m lång

11 däck

Byggd 1987

1800 passagerare

Gissa om jag är glad? Jag vet hur lyckligt lottad jag är!

Sedan ska vi ha några dagar i Sydney då Staffan ska på konferens. Jag skulle så gärna vilja ta surflektioner, men vet inte om jag törs? Gör jag?

Nästa båt är Pacific Dawn som vi åker från Brisbane, Australien till Noumea, Nya Kaledonien. Den är

245 m lång

11 däck

Byggd 1991

2020 passagerare

I Noumea stannar vi en natt för att hoppa på en tredje båt nästa dag.

Pacific Jewel;

245 m lång

11 däck

Byggd 1991

1950 passagerare

Vi åker från Noumea till Mystery Island, Vanuatu och vidare till Isle of Pines, Nya Kaledonien där vi hoppar av för att Staffan ska få känna sig lite ledig. Så medan han jobbar troligtvis MASSOR, får jag försöka hålla mig sysselsatt utan att känna mig alltför ensam. Jag tar med stickning, och små handarbeten, tyvärr ingen symaskin! Lite bra böcker behövs nog också. Kan jag få lite bra pocket boktips? Jag gillar dokumentärer, biografier, inga deckare. Tipsa i kommentarsfältet!

Isle of Pines är en pytte ö som bara är 15x13 km, och det finns knappt väldigt lite shopping och bara en liten by med 2000 invånare om jag förstår det hela rätt. Det var från 1870-talet en fängelseö for franska politiska fångar. Sämre ställe kan man bli deporterad till... En handfull hotell omgärdat av ett underbart hav. Där kan vi förhoppningsvis dyka på barriär revet och bara njuta av sol och värme.

Ha en fin dag idag!

Kram, Eva

Det stora camping testet

Vi ska ju tälta på Korsika i sommar. Men vi var lite oroliga över hur det skulle gå att leva det spartanska livet. Men nu vet vi! Vi kör glamping = glamour camping! Det här blir jättebra.

Det här är vå campsite. Men nu har vi investerat i ett nytt supertält, som vi alla

4 får plats i, och med ståhöjd i "vardagsrummet"!

Det här är Leiden, en väldigt fin gammal stad. Vi promenerade igenom den gamla delen med camping kompisar som perfekta guider - de hade bott där i flera år!

Precis i närheten av campingen fanns ett jättefin mer naturlig lekplats.

En sån här jättekul zipline fanns där...

... gissa vem som ramlade i?...

Våra vänners jättefina hund Nico!

Den senaste helgen var vi i närheten av Hoge Veluwe parken. Här cyklar vi runt

på deras vita cyklar man kan låna.

Och den här "lilla jaktstugan", som har formen av ett rådjurshorn ägdes av paret som köpte Hoge Veluwe för över hundra år sedan. De ägde en stor konst samling som nu är ett museum i parken, med målningar av många kända målare och skulptörer. Fascinerande ställe!

Vi hade svårt att slita oss därifrån faktiskt, campinglivet är mysigt!

Kram!

Färden fortsatte

Till Öland! Vi åkte till Staffans pappa och där hade barnen varit i 10 dagar och njutit av högsommar. När vi kom hade de redan åkt med buss till Västervik.

De bor precis vid vattnet, med sin segelbåt precis utanför lägenheten. Jättemysigt!

Bad stod högt på listan när temperaturen var så hög som den var. Här badar de 4 kusinerna ihop!

De var ute och red en dag - härligt. Farfars sambo är van att rida, så de var ute på islandshästar en dag, och hade visst jättehärligt!

Här är det Axel som står vid rodret och styr mot Kalmar tror jag.

Det känns trist att sommaren redan är över. Hoppas ändå det blir en lika varm och skön höst som det var i fjol. Jag är inte riktigt redo för det där med varma kläder, och stövlar.

Men vädret har varit riktigt uselt nu många dagar, så idag njöt vi av att cykla till skolan utan att det regnade eller att det blåste storm.

Ha det mysigt!

Är det vår?

Ja, det brukar väl vara våren som är på väg, när man känner gödsellukt lite överallt... Det står jag gärna ut med! Påskliljorna är på gång och krokusarna blommar vackert. Det är underbart när ljuset och värmen är på väg tillbaka. Men än så länge står vi kvar i de mörka ishallarna med tjocka jackor och hejar på Axels lag. Det är himla kul, och det går så mycket bättre för dem än vad det gjorde för Tre Kronor i OS...

I helgen spelade de matcher i 's-Hertogenbosch, dit också laget från Nijmegen kom. Så det blev 4 matcher de spelade. De vann alla! Målvakten släppte inte in ett enda mål! Och jag måste ju få skryta lite... Axel svängde med sin klubba och drog iväg pucken på måfå någonstans mot målet, men han hade sådan tur, så den gick rakt in i målet. Det var ett av de snyggaste målen jag sett. Jättehäftigt! Här sitter han i omklädningsrummet och gör konstiga miner.

Det var lördagen det. På söndagen trodde vi att det skulle snöa och vara kallt igen. Men det var strålande sol och på nollan. Så Staffan fick en idé, som vi hakade på. Cykla till Hilversum. Ja, det är sant! Så vi drog på oss underställ och mössor, och pumpade cykjlarna. Cykelkartan var med, och så trampade vi på de 25 km! till staden vi ska flytta till. Det är ju ganska häftigt när det är så platt land, man blir ju liksom inte trött, mer än rumpan då, som blir lite öm. Det gick förvånansvärt bra, även för barnen!

När vi kom fram skildes vi åt - Staffan tog samma väg tillbaka, medan jag och barnen tog tåget tillbaka. Himla smidigt att man kan ta med sig cykeln! Kom hem rosiga om kinderna och njöt av en välförtänt bastu. Behöver jag säga att vi alla sov mycket gott den natten?

Kramar från Eva

Skridskoåkning!

Bor man i Holland så MÅSTE man prova skridskoåkning på deras vis så fort man får chansen. Det är inte ofta snön eller isen är kvar så länge som den var i år. Vi åkte en kall och blåsig söndag till Loosdrecht, drog på oss våra hockeyrör och gav oss ut. Det går inte till som i Sverige! Vi åkte längs en 3 km lång plogad bana. Längs med vägen löste man biljett (eftersom det är en klubb som plogat banan, och de jobbar såklart ideellt).

Här ser ni Axel som låter jackan fungera som segel!
Kallt var det, så det smakade mycket bra med varm choklad och korv efter en tur!

Här ser ni min rosa biljett fastnålad på mössan.

Så passa på att njuta av vintern när den är här!!

Varma kramar, Eva

Barnen

Axel på väg ner efter en "after ski" i backen, här med månen i bakgrunden!

En liten vurpa! Ida försöker trassla sig ur.

Julafton 2009. Det regnade lite och var perfekt kramsnö. Ingen skidåkning men fin snögubbe tillsammans med värdbarnet Julia.

Ida

Axel. Var dock lite tveksam om jag skulle visa mormor den här...

På väg till det underbara hotellet på 2900 m höjd.
Ett av husen i "vår" by. Traditionellt byggt (för er som has sådana intressen...!)

What can I say!? Ida & Axel på väg ner från blåstoppen.

Naturen gör fantastiska konstverk!

En av restaurangerna "Campo Base" i backen.

Här susar vi ner mot det fantastiska hotellet och restaurangen Guglielmina som slog upp portarna 1878 första gången!

Staffan efter sin värsta vurpa. Han var nere och smakade ordentligt på pudret. Som tur var med ett leende på läpparna efteråt!
En dag när vi tittar ut genom fönstret från lägenheten. Det är så otroligt vackert där!

Staffan igen, kanske är det strax innan vurpan ni såg här ovanför!? Ni ser att första veckan var vi i princip ensamma i backarna, och liftarna väldigt tomma.

Hej igen!

Hoppas ni haft det underbart på julledigheten och passat på att vila ordentligt. Skidsemester är ju både och. Massor av skidåkning, som ett heltidsjobb faktiskt, men sedan bara mysa i långkalsonger i stugan med kortspel och hemlagad mat...

Ja, jag hittar inte sladden till kameran, så några bilder kan jag inte lägga upp nu, men jag kan berätta lite om resan.

Den började på fredagen innan jul. Barnen slutade skolan, bilen var fullpackad (ja, vi tog aldrig kälken som nedan, Tomten kunde inte lova att vi skulle hinna ner i tid... Vi körde till Tyskland och hälsade på min kära vän Ilka, som jag kännt i över 20 år. Spenderade helgen där med hennes 4 ljuvliga barn. Det var det kallaste väder vi varit med om på väldigt länge. Det är ju så rått när det är kallt på de här breddgraderna. Och konstigt nog så gick både mina, Staffans och Idas kängor sönder hos henne, så en del av tiden gick åt att försöka köpa nya.

Efter ett snabbt "vi ses snart igen" klockan 4 på söndag morgonen åkte vi så rakt söderut. Inga bilar på vägarna denna dag, det var det däremot på lördagen hörde vi. Vi kom fram vid 1-tiden till ett strålande väder och checkade in i vår lägenhet (klicka runt på länken, det finns bilder). Den var rymlig och trevlig, så vi var så nöjda. Efter den dagliga siesta stängningen mellan 12.30 - 15.30 kunde vi åka ner till byn och köpa liftkort, och mat. Den lilla CRAI-butiken hade allt man kunde tänka sig och mycket mer. Färsk pasta, ostar, nybakt bröd, grönsaker och kött direkt från en gård. Så matlagning var en fröjd denna vistelse, inte som den vardagliga matlagningen hemma...

Vi träffade Henrik, som äger Sherpa, stället vi hyrde. Jättetrevlig kille, som bor i Italien sedan 7 år med sin italienska fru och deras 2 barn, som var perfekta lekkompisar till våra barn. Och såklart, Noah, hunden som vi inte kunde få nog av. Våra norrländska grannar var jättetrevliga, så vi hade några "after ski" med dem.

Vi hade sådan tur med vädret denna resa. Det var inte kallare än -8, men det var aldrig någon vind (ja, förutom sista dagen då det var -14 och det blåste ordentligt). Solen orkade sig upp ovanför bergstopparna ibland, så vi njöt ordentligt. Skidåkningen var riktigt bra, även för en långsamåkare som jag. Jag är nu alltid sist nerför backarna. Axel ser jag inte ens, han kör bara offpist när det går, och Ida har nu fattat galoppen och kör på och sjunger nerför pisterna, och älskar manchesterbackar. Staffan är snäll och samlar in flocken, när han inte åker på sina skidor som ser ut som vattenskidor i lössön.
Några av höjdpunkterna var nog att åka till Rifugio Guglielmina. Ett hotell och restaurang på 2900 m höjd. Vi åt en fantastisk lunch där och utsikten går inte ens att beskriva. Bilder kommer! Att försöka bo där var lönlöst att ens fråga. Vi kan boka för nästa år, men det bör man göra innan sommaren. Det fanns ett rifugio bredvid detta, och vår värd sa att det var -3 på rummet senaste gången han bodde där. Tack, men våra tjocka duntäcken i stugan lockade faktiskt mer då...
Vi har spelat massor med kort, så roligt! Det är ju så mysigt att kunna unna sig så mycket familjetid, och ha roligt tillsammans!
Ja, just det, det var ju jul och nyår också när vi var där... Vi firade lugnt, men med lagom mycket, men god mat såklart. Vi njöt av vår bröllopschampagne Moët & Chandon på 1800 m höjd!
Resan hem var sådär. Ida fick maginfluensa siosta kvällen, och mådde inte bra. Men våra barn är fantastiska bilåkare, så de här 13 timmarna det tog var helt ok ändå.

Nu är vi hemma i vardagen, och mer om detta berättar jag i ett annat inlägg.

Vi hörs! Ha en fantastisk start på det nya året, och tack alla ni som läser bloggen!
Kram, Perssons pack, genom Eva

SPänning

Som om livet inte är spännande nog???
Idag var det en något annorlunda dag! Det började jättebra med utflykt till Lelystad, museibesök, pannkakslunch och på väg till osttillverkningen som det hände. PUNKA! Det har jag aldrig haft, så det var ju ett tag sedan man övade på att byta däck när man var 18 år och tog körkort. Nu har man inte ens reservhjul! Utan en liten fjuttig pumpsats som ska fylla däcket med skum och sedan luft. Om det funkar...

Vi lät den gå hur länge som helst men gav till sist upp. Ringde Staffan som ringde Falk assistans. Räddarna i nöden, trodde vi... Bärgaren kom inom en halvtimme, lastade upp bilen och oss och körde till hans verkstad. Auktoriserad SAAB-verkstad? Skulle vilja säga nja. Alla som jobbade på verkstaden hade cykel! Bara det! Där väntade vi i 2 timmar innan vi visste vad som skulle ske. Däcket måste bytas till ett nytt och hur lätt är det ute på bonnvischan? Hyrbil skulle ordnas. Hur lätt är det när klockan är efter 18 och Falk inte tar totalansvar för hyrbilen? Det hela slutar med att vi extremt frusna, hungriga och trötta tar taxi hem. Det kalaset kostade €110 - roligare kan man ju ha för pengarna.

Åh, vad vi tyckte synd om oss. Vi tröstade oss med ett besök på favorit restaurangen, Porto Cervo dit Staffan mött upp. Kändes underbart med äkta italiensk mat och en kall öl.

Elias - dit måste vi gå och äta fantastiska rätter med massor med parmesan ost.

I morgon bitti hoppas vi få en hyrbil och kunna fortsätta med våra utflykter. Hämta vår bil kan vi nog inte göra förrän i morgon kväll eller på torsdag tror vi.

Kram från Eva