Hej igen!

Hoppas ni haft det underbart på julledigheten och passat på att vila ordentligt. Skidsemester är ju både och. Massor av skidåkning, som ett heltidsjobb faktiskt, men sedan bara mysa i långkalsonger i stugan med kortspel och hemlagad mat...

Ja, jag hittar inte sladden till kameran, så några bilder kan jag inte lägga upp nu, men jag kan berätta lite om resan.

Den började på fredagen innan jul. Barnen slutade skolan, bilen var fullpackad (ja, vi tog aldrig kälken som nedan, Tomten kunde inte lova att vi skulle hinna ner i tid... Vi körde till Tyskland och hälsade på min kära vän Ilka, som jag kännt i över 20 år. Spenderade helgen där med hennes 4 ljuvliga barn. Det var det kallaste väder vi varit med om på väldigt länge. Det är ju så rått när det är kallt på de här breddgraderna. Och konstigt nog så gick både mina, Staffans och Idas kängor sönder hos henne, så en del av tiden gick åt att försöka köpa nya.

Efter ett snabbt "vi ses snart igen" klockan 4 på söndag morgonen åkte vi så rakt söderut. Inga bilar på vägarna denna dag, det var det däremot på lördagen hörde vi. Vi kom fram vid 1-tiden till ett strålande väder och checkade in i vår lägenhet (klicka runt på länken, det finns bilder). Den var rymlig och trevlig, så vi var så nöjda. Efter den dagliga siesta stängningen mellan 12.30 - 15.30 kunde vi åka ner till byn och köpa liftkort, och mat. Den lilla CRAI-butiken hade allt man kunde tänka sig och mycket mer. Färsk pasta, ostar, nybakt bröd, grönsaker och kött direkt från en gård. Så matlagning var en fröjd denna vistelse, inte som den vardagliga matlagningen hemma...

Vi träffade Henrik, som äger Sherpa, stället vi hyrde. Jättetrevlig kille, som bor i Italien sedan 7 år med sin italienska fru och deras 2 barn, som var perfekta lekkompisar till våra barn. Och såklart, Noah, hunden som vi inte kunde få nog av. Våra norrländska grannar var jättetrevliga, så vi hade några "after ski" med dem.

Vi hade sådan tur med vädret denna resa. Det var inte kallare än -8, men det var aldrig någon vind (ja, förutom sista dagen då det var -14 och det blåste ordentligt). Solen orkade sig upp ovanför bergstopparna ibland, så vi njöt ordentligt. Skidåkningen var riktigt bra, även för en långsamåkare som jag. Jag är nu alltid sist nerför backarna. Axel ser jag inte ens, han kör bara offpist när det går, och Ida har nu fattat galoppen och kör på och sjunger nerför pisterna, och älskar manchesterbackar. Staffan är snäll och samlar in flocken, när han inte åker på sina skidor som ser ut som vattenskidor i lössön.
Några av höjdpunkterna var nog att åka till Rifugio Guglielmina. Ett hotell och restaurang på 2900 m höjd. Vi åt en fantastisk lunch där och utsikten går inte ens att beskriva. Bilder kommer! Att försöka bo där var lönlöst att ens fråga. Vi kan boka för nästa år, men det bör man göra innan sommaren. Det fanns ett rifugio bredvid detta, och vår värd sa att det var -3 på rummet senaste gången han bodde där. Tack, men våra tjocka duntäcken i stugan lockade faktiskt mer då...
Vi har spelat massor med kort, så roligt! Det är ju så mysigt att kunna unna sig så mycket familjetid, och ha roligt tillsammans!
Ja, just det, det var ju jul och nyår också när vi var där... Vi firade lugnt, men med lagom mycket, men god mat såklart. Vi njöt av vår bröllopschampagne Moët & Chandon på 1800 m höjd!
Resan hem var sådär. Ida fick maginfluensa siosta kvällen, och mådde inte bra. Men våra barn är fantastiska bilåkare, så de här 13 timmarna det tog var helt ok ändå.

Nu är vi hemma i vardagen, och mer om detta berättar jag i ett annat inlägg.

Vi hörs! Ha en fantastisk start på det nya året, och tack alla ni som läser bloggen!
Kram, Perssons pack, genom Eva